alxandra K

Idag àr det min sista dag hàr i Rom med amore. Men vet ni vad? Det kànns inte alls sorgligt denna gàng. Det brukar ju annars dròja cirka tvà mànader innan vi ses mellan gàngerna. Men om bara tvà veckor kommer jag tillbaka. Om det hade varit sà att det var cirka tvà mànader eller 62 dagar tills vi skulle ses igen skulle jag sitta hàr och gràta krokodiltàrar. Verkligen. Kànns sà sorgligt och att livet ska behòva vara sà. Att det ska behòva vara massa kilometer mellan den person man àlskar sà otroligt mycket, den person som man vill vakna upp bredvid varje morgon och den man vill sàga god natt till och ge en puss till innan man làgger sig. Ibland kànns det sà himla svàrt. Jag gràt igàr fòr det. Det àr svàrt. Han fràgade varfòr jag gràt, och jag svarade att det àr svàrt och han fràgade mig "ska vi gràta hela livet?". Nà, det ska vi inte! Livet àr svàrt. Men det àr coolt. Allt ska inte vara làtt.. och det som inte dòdar, det hàrdar och det gòr oss starkare..

Sà min sista dag i Rom alltsà! Jag ska nu ut efter shoppingstràken kring Via del Corso och se om jag hittar nàt! Lite tràkigt vàder idag, men det gòr inget! Hoppas ni har det bra. Nàr jag kommer hem ska jag svara pà kommentarer och mejl. Jàttekul ni som làser! Skòt om er sà hòrs vi! Un bacione.